Vänsterns plats är i första ledet i det iranska folkets proteströrelse!

Miljontals människor har rest sig mot den rättslärdes statskupp i samband med det senaste valet i Iran. Protestvågens spridning till stora och medelstora städer i landet ser ut att snabbt förändra det politiska landskapet. Hur vi än förhåller oss till frågan om huruvida det var rätt att rösta i valet eller ej så finns här några viktiga aspekter som måste beaktas.En majoritet av de röstberättigade deltog i valet som motståndare till det rådande tillståndet i landet. Med andra ord var deras röster en röst mot regimen. Proteströstande är ett känt fenomen överallt även i demokratier i västvärlden. Proteströstande är inte alltid revolutionärt (dvs. mot hela det politiska systemet) eller ens progressivt, men utan tvekan är det en aktion mot de styrande och de som folk ser som anledningen till att de fått det sämre för var dag som går. Men i diktaturer är proteströstande, även då det grundar sig på en naiv tro på systemets förbättring, bär vanligtvis på en revolutionär potential; det kan helt enkelt grusa de styrandes planer och förbereda och organisera folket för den fortsatta kampen. Kanske ville merparten av de som deltog i senaste valet i Iran inte avskaffa hela systemet, men de har alla rättfärdiga och demokratiska krav vars realisering under den islamiska republiken är en omöjlighet. De agerade i en desperat situation och utnyttjade det redskap som fanns tillgängligt för att uttrycka sin protest. Det är möjligt att många av de fortfarande tror på ”reformisterna”, Mousavi, Karoubi och Khatami, men när deras protester sprids till miljoner och de står på egna ben, kan de skapa mirakel.Utvidgandet av proteströrelsen under de statliga reformisternas flagg är inte nödvändigtvis en svaghet, åtminstone inte i nuläget. Detta beror på att proteströrelsen därigenom skaffar sig ett skydd som direkta motståndare mot regimen saknar. I detta läge är kontinuitet och spridning av proteströrelsen än mer livsavgörande för denna rörelse, än till exempel radikala slagord. Dessutom är det oerhört viktigt att proteströrelsen organiserar sig innan de styrande sluter sina led. Självständiga massiva rörelser uppstår vanligen genom att utnyttja skillnaderna som finns mellan olika fraktioner bland de styrande för att kunna uttrycka sig. Det som gör det omöjliga under ”normala” förhållanden till en möjlighet är alltså framförallt kontinuitet, för att det folkliga motståndet ska kunna stå på egna ben, utöka medvetandet i miljonskala, skapa kommunikationskanaler och uttrycka sina självständiga krav.Den andlige ledaren, Khamenei’s, order om att granska rösterna är utan tvekan ett försök för att köpa tid och få protestvågen att dö ut. Men just detta kan skapa en möjlighet för fortsatta massprotester. Det viktigaste nu är att människorna i Iran inte lämnar gatorna och att den extraordinära situationen fortsätter. Stora faran är att de styrande slår ner motståndet, och att reformisterna av rädsla för en radikalisering av rörelsen drar sig undan, vilket underlättar för de styrande att underkuva denna rörelse. Det bästa sättet att motarbeta denna fara nu är en betoning av icke våldsamma metoder och att avstå från våldsamma handlingar. Nu är det bästa läget för att använda sig av civil olydnad. I civil olydnad är det motståndarnas antal och ståndaktighet som kan neutralisera de styrande. Vi bör minnas den viktigaste principen när det gäller civilolydnad: ”De kan inte döda alla, de kan inte fängsla alla!”. Den massiva ickevåldsamma ståndaktigheten kan i nuläget visa sin rättfärdighet och moraliska överlägsenhet, och fördjupa skillnaderna mellan de styrande och till och med. skapa tvivel hos milisen.Ahmadinejad och hans anhängare kommer med hjälp av populistiska slagord att försöka bryta leden hos motståndsrörelsen. Bästa sättet att motarbeta denna taktik är att de progressiva delarna av arbetarrörelsen aktivt deltar i motståndet. Den allra viktigaste uppgiften för vänstern i nuläget är att koppla arbetarnas ekonomiska och organiseringskrav till motståndet mot den rättslärdes styre. Det är därigenom som vänstern kan spela sin historiska roll och ta på sig sitt historiska ansvar, genom att knyta kampen för ”bröd” till kampen för ”frihet” ,och fördjupa motståndets sociala karaktär. Nu har i varje fall ett enormt socialt motstånd mot den rättslärdes styre startat, ett motstånd som saknar motstycke i landet under de senaste tre decennierna. Man kan inte förutspå denna motståndsrörelses framtid, men ingen kan förneka dess explosiva potential. Vänstern hör hemma i främsta ledet i denna rörelse. Det är i denna kontext som vänstern kan ta sitt historiska klassansvar. Att vara efterföljare till denna rörelse är rent av farligt, det är endast i dess främsta led som vi kan slåss för socialism och frihet.
Mohammadreza Shalgooni

17 juni 2009

* Den rättslärdes styre är grundstenen i Irans islamiska regim, och infördes 1979 av Khomeini vid islamiska republikens maktövertagande.Detta styre bygger på principen om att den andlige ledaren har oinskränkt makt över allt och alla, och är endast ansvarig inför gud.Den rättslärde/andlige ledaren väljs inte av folket utan av andra rättslärda, och står därmed över folkets vilja och alla gängse demokratiska principer.