GENERALSTREJK: ETT MÅSTE FÖR RÖRELSENS KONTINUITET!

Fler och fler, så väl inom proteströrelsen i Iran som bland iranierna i exil, talar om en generalstrejk.Folkets proteströrelse i Iran befinner sig i ett avgörande skede. Stödet till denna rörelse, trots alla sina brister, kan öppna vägen för jämlikhet och frihet i vårt förtryckta land. Folkets självständiga och direkta agerande är en förutsättning för en ljusare framtid.Massrörelsens fortsatta existens i ominskad omfattning är grundvillkoret för varje revolutionär omvälvning i landet.Men varför just en generalstrejk?För det första kan en generalstrejk minska trycket och kuvandet mot gatudemonstrationerna som utgör huvudformen av protesterna idag. Gatudemonstrationerna har sina begränsningar och ju hårdare kuvandet blir desto högre pris betalar folket för sitt deltagande i demonstrationerna. Därmed vare sig vi vill eller inte vill minskar också deltagarantalet i gatuprotesterna.För det andra förblir gatudemonstrationerna , trots sin betydelse, en politisk aktion medan en generalstrejk hotar regimen även ekonomiskt. Vi bör komma ihåg att generalstrejken 1979 hade en avgörande roll i störtandet av den monarkistiska diktaturen i landet.För det tredje ökar i en generalstrejk även arbetarklassens vikt och roll inom den allmänna massrörelsen. Som ett exempel kan oljearbetarnas strejk nämnas som spelade utan överdrift den avgörande rollen i revolutionen 1979, även om oljearbetarna var till antalet en liten del av löntagarna. Det bör inte heller glömmas bort att varje strejk, och i synnerhet en generalstrejk, förstärker arbetarnas solidaritet , klassmedvetande och organiseringsförmåga.Och för det fjärde kan inte ens den våldsammaste diktaturen kuva människorna på en arbetsplats med samma brutalitet som den använder sig av mot demonstranter . Detta eftersom bruket av direkt våld på arbetsplatserna har sådana politiska och ekonomiska följder som diktaturen inte kan nonchalera.Idag finns ett gynnsamt läge för att arbeta för en generalstrejk som en nödvändighet för att proteströrelsen ska utvidgas och ha en kontinuitet. Detta är givetvis ingen lätt uppgift, särskilt när regimen försöker med alla medel att störa och förstöra proteströrelsens informations- och kommunikationskanaler. Vi ska inte heller vara naiva och tro att en generalstrejk börjar i och med en kallelse från aktivisterna inom rörelsen. Generalstrejk i ett land där självständiga organisationer är förbjudna kan inte bara startas utan passerar många stadier med bland annat spridda strejker. Men det är nödvändigt att fortsätta att göra folk uppmärksamma på hur livsviktigt kan en generalstrejk vara i dagens läge.Folkets rörelse kan inte begränsas till gatudemonstrationer utan måste kompletteras med andra former av massprotester som strejk, ockupation och sittstrejk, bojkott ,etc.

Mohammadreza Shalgooni

22 juni 2009